Att hitta hem
Erik här igen, för er som inte minns skrev jag i våras om hur jag fick min anställning på Jovi. Nu tänkte jag fortsätta genom att berätta om min första tid här…
Jag gav mig in i bemanningsbranschen tidigt i livet vilket jag är glad över. Gänget jag jobbar med och konsulterna jag träffar på kontoret lämnar alltid mina läppar med ett leende. Att höra om livshistorier, problem och inspirerande handlingar har blivit en del av vardagen. Jag snackar med kunder på samma sätt som jag snackar med min egna bror. Jag lever ärligt, vilket är väldigt skönt och säkert i många fall ovanligt.
När jag hör historier från personer i min närhet om deras jobb och hur mycket de avskyr dem så är det alltid en sak de har gemensamt. Denna sak är “falskhet”, som en slags mask man måste bära till jobbet. Det sker aldrig misstag och om det sker så hittas en ursäkt på väldigt snabbt. Det finns koder för hur man ska bete sig och prata som inte nödvändigtvis passar alla eller låter dem uttrycka sitt riktiga jag. På Jovi så upplever jag inget av detta. Jag är mig själv, pratar som mig själv, klär mig som mig själv och är genuin mot alla jag möter i vardagen.
Jag blir ofta frågad av blivande konsulter om vad jag tycker om att jobba med Jovi och det är en svår fråga. Ibland känner jag mig nämligen som en reklamposter. Det talas aldrig ett ont ord från mig om Jovi och jag funderade ett tag över varför. Det är inte som om vi inte står inför tuffa beslut eller utmaningar varje dag, precis som alla andra företag. Skillnaden är nog det faktum att vi möter de utmaningarna som en familj. När vi möter ett problem så handlar det aldrig om “ditt eller mitt fel” utan vi löser det tillsammans. Det är den känslan som jag även ser och känner bland våra konsulter ute i fältet.
Den vanligaste kommentaren jag brukar få när jag träffar folk som besöker oss på Jovi för första gången är “Ni är fan inte som alla andra”. Det är nog en samling av de saker som jag nämnt om varför jag älskar Jovi som speglas i mina ögon när jag öppnar dörren åt en förstagångsbesökare.
Ofta slår jag mig ner i receptionen för att snacka lite skit eftersom det genuint är kul att lära känna nya människor, och det är då den kommentaren kommer. Oftast efter några minuter när personen i fråga inser att det inte är någon komplicerad första del av intervjun utan att jag bara spenderar min kafferast med dem. Det är något som alla Jovis konsulter har gemensamt, ett första intryck av Jovi som heter “här känner jag mig hemma”. Det är den känslan jag ser på alla som kliver in på kontoret och jag känner igen den eftersom det var precis så jag kände när jag klev in genom Jovis dörrar för första gången.
Kort sagt så älskar jag mitt jobb här på Jovi… men om jag måste avsluta med en dålig sak om oss så är det nog vår blandning av musik. Micke brukar vilja spela lugn och tråkig musik medans jag och Ahmed vill ha Hip-hop. Det kan bli en konstig mix ibland!